Borsiin- På sladd genom livet

Då var det dags att sälja av lite prylar efter ökenresan för att finansiera inköp av nya ökenmoppen som komma skall. Alla varor nedan är nya om inte annat anges. Priserna är satta efter bästa förmåga men givetvis är bud välkommna. Frakt med posten/schenker på köparens bekostnad. Överföring till konto eller Paypal. Bilder på alla produkterna finns här

Produktlistan kommer att uppdateras fortlöpande med det jag finner i garaget.

1. 3x ARC clutch lever passar alla KTM med Magura koppling. Oknäckbart kopplingshandtag i CNC fräst aluminium med fjädermekanism som avlastar handtaget vid en vurpa. Kostar 961kr hos KTM. Pris: 350kr/st

2. Athena Packningskit KTM 450EXC-R 2008-2011. Komplett packningskit med alla packningar som behövs för en renovering. Kostar 1849:-. Pris 1000kr

3. Packning mellan blockhavlor LC4. Pris: 250kr

4. Bakdrev KTM. Passar alla KTM 125-660. Talon Ultralite guldeloxerat 40taggars. Pris: 300kr/st

5. Toppackning+fotpackning 97mm. Passar KTM 540SXS dvs 525 med 540 kitcylinder. Pris: 250kr

6. 3x Toppackning KTM 250 EXC. Passar alla 250 med RFS motorn. Pris:100kr/st

7. 6x Packning transmissionskåpa RFS. Passar 250-525 2000-2007. Pris 75kr/st

8. Toppackning KTM 450EXC 89mm borrning. Pris 180kr/st

9. Kamaxel KTM 450-525. Använd 2h därefter utbytt mot trimkam. Nypris 1850kr. Pris 800kr

10. Kolv 450EXC. Komplett kolvkit från Vertex. Pris :1500kr

11. Original Elko/Mahle kolvkit 450SX. Nypris: 3239 Pris: 2000

12. Drev vxlåda KTM RFS. De två drev som behövs för att uppgradera en 4vxl crosslåda till 6vxl.

Vaknade åter i Europa och vi drog på oss kalla och blöta kläder. Lagom mysigt. Åkte och tankade och min startanordning som slog gnistor var måttligt uppskattad på macken. 5mil motorväg innan vi svängde av och begav oss upp i bergen på de minsta serpentinvägar jag sett. Fantastisk utsikt och härligt att känna doften av nyregnat efter en vecka när allt luktar svett, fekalier eller diesel.

Vi anländer till en liten by med ett café där vi beslutar oss för att käka frulle. Jag beställer yoghurt och tårta (!) medan Birger beställer varm sandwitch. Efter 15min hade Birger fortfarande inte fått något att äta och gjorde sig ovän med den mycket långsamma betjäningen. Vi satte oss i solen och njöt i väntan på att få starta den sista specialsträckan som var 2km körning i en flodbädd ner till Medelhavet. Grymt häftig körning och jag spöade pappa med 30sek. Nu samlades alla för återfärd och ceremoniell målgång utanför hotellet i Mohacar. Jag passade på att ta mig ett dopp i Medelhavet med kläderna på. Skavsår i kombination med saltvatten var ingen lysande kombination.

Dagens lärdom: Beställ det som står framme

Från Rallye Tuareg 2010

Från Rallye Tuareg 2010

Från Rallye Tuareg 2010

Birger hade fått stopp på vätskeflödet och hade lyckats äta lite så krafterna var åter. Vi startade morgonen ihop på en specialsträcka som var riktigt snabb. På den stenhårda jorden nådde jag rallyts högsta toppfart 157km/h vilket är ungefär vad man kan nå med rallyanpassad utväxling. Specialsträckan slutade i ElHay och därifrån var det landsvägstransport till nästa navigationsträcka. Precis när vi skulle starta så öppnar sig himlen och det börjar regna. Blöt Marockansk rödlera är väldigt hal kan meddelas och dagens bästa var när jag körde om en Italienare som prompt skulle kontra och precis när han skall köra om mig igen så faller han hejdlöst i leran. När vi når målet berättas det att nästa sträcka är av säkerhetsskäl struken så vi beger oss på vägtransport till Nador i regnet. Når Nadors utkanter och i roadbooken står där ”No stop at MCDonalds”, bullshit jag skall ha en burgare. Stannar utanför McD ihop med 100 andra blöta och trötta ökenpiloter som inte ätit ett riktigt mål mat på 7 dagar. Trycker ner mitt livs bästa burgare, tänk att man kan uppskatta McD. Anländer till hamnen och skakande lastar vi ombord motorcyklarna och klär av oss. I färjeläget springer en man runt och säljer rykande hett mynta-te för 1€. Säkerligen ett grymt överpris men värt det dubbla. Installerar oss ombord på samma sunkiga färja som i andra riktningen men nu var vi härdade av en vecka i Nordafrika och njöt i fulla drag av en värmande dusch och middag

Dagens lärdom: Mjuk körstil is da shit

Vaknar av att Birger är gravt magsjuk och det rinner ur alla hål samtidigt. Fyller honom med läkemedel och han piggnar till något. Beslutar sig dock för att stå över dagen. Själv mår jag peppar peppar utmärkt. Tack vare gårdagens fina resultat så startar jag långt fram i kön. Dagens sträcka består av en ultrasnabb special på morgonen och därefter navigationssträcka resten av dagen. Dessutom är där 2st specialprov inlagda i form av svåra bergspass man skall passera. Starten går utmärkt och efter några minuter är vi ute i snabb stenöken där man håller fullt och hoppas på mirakel. När jag tittat ner på hastighetsmätaren och noterar 147km/h ger jag dock upp och slår av lite då där finns så lite att vinna på denna korta sträcka men massor att förlora. Bli upphunnen av Sawano som startade 1min efter mig och slår följe till målet.

Beger mig ut på navigationsträckan ihop med Team PlanB och bjuds på massor av fantastisk åkning, bra navigering omväxlande körning och vacker natur. Först av extremproven var BoilerPass, mer känt såsom 500m slå sönder motorcykel mot stenblock. Kom upp utan större svårigheter men där fanns gott om folk med kokande och vissna motorcyklar. Sammanfattningsvis var det ett sällsynt uselt påhitt som hade passat på en endurotävling och inte i ett ökenrace. Några mil senare är det dags för Alexanders kante vilket var en löjligt enkel uppförsbacke med sprängsten, har man kört svensk enduro var det plättelätt. Dagen fortsatte med vackra vyer och körning i flodbäddar där vattnet bitvis fanns kvar. Kamrat Bodinger stöp framför mig och lyckades bada i Marockos enda salamanderodling. Mot slutet återgick det till snabb åkning i stenöken och några mil innan mål pensionerade sig min GPS, en av batteripolerna hade gått sönder av vibrationerna. Tog mig dock till Missor utan missöden. Vid stadens infart var nu flodövergången farbar så vi slapp köra 5mil till närmsta bro. Dagens resultat var inom top 30 och allt ändes utmärkt. Som tur var så hade jag kommit fram tidigt så toaletterna och duscharna var ännu inte totalt nedgångna. Härligt med en riktig dusch!

Dagens lärdom:  Slå av i tid

Idag är det en sträcka i princip utan navigation. Finns 4st CP i GPS som man sedan kör 4 varv, ungefär som en lång crossbana. På sista varvet skall man sedermera upp på öknens högsta dyn något som brukar vara en prövning. Startar väldigt långt bak pga gårdagens resultat men nu mår jag bra så här skall gasas. Fram till CP1 är det lätta dyner och därefter kommer man ner på ett avsnitt där man kör i snabba hjulspår i tung sand, kronwobbel i 130 är spännande och småcyklarna får känna sig frånåkta. Sansar mig dock snart för att inte ännu en gång krascha. Når CP2 där man åter svängde in i dynlandskapet, pga ljusets vinkel såg man absolut inga konturer. Spännande farligt och fascinerande samtidigt. Cp3 ligger uppe i ett dynpass som man når genom att bestiga flera låånga dyner. Full mutter uppför och än en gång njuter jag av all effekt. Stämpla in vid Cp3 och sedan långa nedförslöpor, du kan inte gasa för att få stabilitet, du kan inte bromsa då det är för brant utan det är bara att styra och be en snabb bön. Därefter åter ner i dynlandskapet och mot CP4 för att åter bege sig ut på ett nytt varv.

Åkningen stämde kanon och jag bara flög fram, körde stabilt upp mig genom fältet. Sen var det den där stora dynen i slutet bara. Kom inte enda upp utan fick springa/gå/kräla mig upp till toppen. Plats 27 blev det ivf så äntligen har det släppt och jag har fått köra en hel dag utan problem.

Dagens lärdom: Kör inte där du inte ser

Mår ganska hyggligt när jag vaknar, något illamående så käkar ingen frulle utan trycker ner några Knuspy på startplattan. Idag är det Le Mans start där alla står 20m bakom motorcykeln och på given signal springer alla fram och startar. Då jag mår tveksamt beslutar jag mig för att köra ihop med pappa. Inser dock redan efter någon minuts körning att detta inte håller. När hjärnan börjar hoppa omkring i ojämnheterna kommer yrseln som ett brev på posten.

Kör långsamt ihop med pappa och hjälper honom att bära motorcykel genom dynerna. Han har själv dragit sönder ett muskelfäste i låret och har ont i axeln så åkningen går långsamt. Framme vid CP1 beslutar vi oss för att bryta och sätter oss och tittar på naturen tills arrangören klarerar en färdväg ut ur Ergen. Kör därefter tillbaka till depån och sover i hopp att illamåendet skall släppa. Fail!

Från Rallye Tuareg 2010

Från

Från Rallye Tuareg 2010

Från Rallye Tuareg 2010

Dagens lärdom: Ibland räcker det inte att bita ihop

Vaknar 06:30 till Rammstein Hier kommt die Sonne från arrangörens enorma högtalaranläggning, det kom att bli ett stående arrangemang under hela vistelsen i Mersunga. Bor på ett Hotel tillverkat av torkad lera och kamelskit armerat med halm. Ström finns oftast och vatten när gud är nådig.

Rullar ut till starten framför en stor dyn. Nu börjar den riktiga sandöknen! Startar ihop med Birger och vi hjälps åt att ta oss fram genom de första två milens dynkörning. Därefter byter terrängen åter karaktär och blir stenöken. Tappar bort Birger bakom någon dyn så jag beslutar mig för att fortsätta själv. Åkningen går super och navigationen är klockren. Kör upp mig genom fältet och ligger och kör fullt vad effekten räcker till i en qued. Störthäftigt att ligga och pressa ihop med en 660Rally och passera 450or som om det vore ett möte. Det vackra är dock kort. Kommer in för tankning och min startmotor går konstant, det är solenoiden som har hängt sig. Tappar 10min på felsökning och bortkoppling men är snart med i matchen igen. Kommer ytterligare 30min körning innan jag är ovän med navigationen, ser dock vattentornet i Mersunga och GPS indikerar att CP skall ligga några hundra meter från gårdagens målgång så jag tar riktning och kör på frihand. Ett gäng som också är vilse tar rygg på mig och vi når utkanterna av Mersunga. Stressad som få ser jag CP och ett par hjulspår som leder i rätt riktning och öppnar fullt. PANG!!!

Vaknar upp några minuter senare, försöker resa mig men faller till marken och börjar inse hur ont det gör i kroppen. Försöker resa mig men rasar snabbt ihop igen. Tävlingsläkarna som satt i CP-bilen 100m bort såg allting och efter undersökning beslutar de att det är färdigkört för dagen och jag tas in för utredning. Kan knappt stå för egen maskin så det är bara att svälja stoltheten och bryta. Minns själv inte något från händelsen men en Italienare som tagit rygg på mig berättar att jag kört in i en stenmur som pga ljusförhållandena inte syntes. Cykeln ser ut som skit och båda fälgarna är ordentligt buliga men mekanikerna gör ett dunderjobb och reparerar allt under natten. Har dessutom lyckats med bedriften att tappa övre stötdämparfästet, solenoiden är kass så numera startas motorcykeln genom att med en tång kortsluta batteriet med stora gnistor som följd. Lyser skitfint om kvällen! Själv försöker jag få lite vila och slippa illamåendet och den omtumlade kroppen. Efter en grundlig genomgång hos läkarna får jag dock tillstånd att starta dagen efter så det är bara att gå till sängs och ta nya tag i morgon.

Från Rallye Tuareg 2010

Från Rallye Tuareg 2010

Från Rallye Tuareg 2010

Dagens lärdom: Det gör ont att vara hård

Starten blir uppskjuten så där är för högt vattenstånd i floden för att vi skall kunna korsa den så vi får åka tillbaka 5mil till ElHay där det finns en bro. Vi kör i karavan genom en otroligt dammig stenöken, dammet ligger så tätt att man knappt ser handen framför sig. 3 pers kraschar och en skadar sig allvarligt då de kör rakt ned i ett dike de missat i dammet.

Kommer fram till starten 5 mil ut i absolut ingenting. Sträckan inleds med ett fruktansvärt snabbt parti. Ligger och cruisar i 140+ i hjulspår och molnet bakom mig är enormt. Kommer in i svår navigering men tack vare att jag håller huvudet kallt så gick det utmärkt. När SCP1 och strax därefter CP1 utan problem men har kört ifrån Birger i dammet. Nu dags för tankning och vägtransport till CP2. Kör in i närmsta stad med bensinen i staden är slut så jag och 1/3 av startfältet irrar runt med mig för att hitta bensin. Hittar till slut soppa men kön är låång och de tar inte € så medtävlare Rupert räddar dagen. Lagom försenad beger jag mig ut på sträcka 2, utsikten är hänförande och trots att man kör på en slätt ute i ödemarken står där med någon mils mellanrum åskådare och vinkar. Min primära trippdator dör då sensorn träffats av en sten så jag får åka på backupen. Ankommer till CP2 12min för sent för att få fortsätta, blir förbannad då det beror på bränslefipplet men det är bara att bita ihop och ta strafftid….

Ankommer till Mersuga strax innan kvällningen och nu skiftar naturen från platt stenöken till Erg Chebbis dynlandskap som vi skall köra i de närmsta dagarna. Cykeln får sig en översyn av de eminenta mekanikerna som reparerar sensorn till trippdatorn, det visar sig att magneten som driver sensorn gått på dejt med en sten.

Från Rallye Tuareg 2010

Från Rallye Tuareg 2010

Från Rallye Tuareg 2010

Dagens lärdom: Navigering är bra

Redan när färjan anlöper hamn i Nador möts vi av doften av Nordafrika. Förruttnelse, avgaser och sunk doftar det jag sluter ögonen och njuter. Avlastning och tullklarering gick förvånansvärt smärtfritt efter nattens köande, väl i hamnen behövde vi nu bara stämplar av 3st personer för att få lov att passera ut ur det fängelse som kallas hamn.

På andra sidan stängslet ställer vi upp på led inför starten och 09:30 släpps tidkorten och alla ger sig iväg genom staden. Trafikpoliserna stannar all annan trafik i korsningarna och vinkar fram oss, håller dubbla hastighetsbegränsningen kör mot rödljus och polisen bara vinkar åt oss. Efter någon mil transport på asfalt kommer det första mandomsprovet alla pratar om då vi skall upp och köra enduro i bergen. Med en stor tung ökenelefant kan det vara en nog så prövande uppgift. När jag kommer fram ligger folk i drivor och bär motorcykel över stenarna. De har uppenbarligen inte kört svensk enduro ty jag kör problemfritt genom hela provet fram till SCP1 där jag stannar och väntar på Birger.

Åter i grupp åker vi vidare till vad som blev dagens ödesnot. 0,7km turn left on small donkytrack står det i roadbooken och när vi kommer till korsningen finns där 20 små stigar och alla irrar omkring i hopp om att hitta rätt. Väljer en av dem och åker en km tills vi inser att denna inte tar oss ned för berget och vänder åter. Väljer nu en stig närmare kanten och det slutar i katastrof. Stigen övergår i en klipphäll som leder ner i botten på en ravin. Står där säkert 50 höjdmeter ner och undrar hur jag skall få upp motorcykeln. Efter 3h bärande ihop med Birger får vi slutligen upp den och kan fortsätta totalt utpumpade och grymt försenade. Kör på vackra vägar vidare till CP1 där vi givetvis är för sena för att fortsätta så det är bara att ta strafftid och åka transport. Anländer till Missour till mörkrets inbrott och försöker komma tidigt till duscharna. På hotellet finns 5 duschar och 7 toaletter till 300 mer eller mindre magsjuka rallypiloter. Sunkigt var bara förnamnet….

Från Rallye Tuareg 2010

Från Rallye Tuareg 2010

Från Rallye Tuareg 2010

Från Rallye Tuareg 2010

Dagens lärdom: Se vart du kör

Efter ännu en stärkande hotelfrulle var det avfärd till hamnen i Almeria för checkin och teknisk kontroll. Att komma till hamnen och mötas av 300 rallytokar på all världens märkliga fordon. Lastade av och ställde oss i den oändligt långa och oorgansierade incheckningskön. Ingen düsk ordnung här inte. Fick även stifta bekantskap med Knuspy som skulle bli en kär följeslagare för den kommande veckan. Knuspy är en tysk energibar och den blev i kombination med Snickers basen av min föda under rallyt då jag vägrade äta konserverad SPAM. När vi nått änden av incheckningskön var det bara att börja om i kön till teknisk kontroll där motorcykelns utrustning och säkerhetsutrustningen kontrollerades av en neurotisk tysk. Till denna station skulle man även ha fyllt i alla Marockanska tull och immigrationspapper något som var enklare sagt än gjort då de var på arabiska och franska.

Satte oss i kön till färjan och laddade GPS och prepparera roadbooken så att man navigerar rätt. När vi lagom försenade fick börja gå ombord skulle alla passera en säkerhetskontroll av flygplatsnitt. Med en väska full av verktyg blev man svettig men som så mycket annat var det bara för syns skull. Metalldetektorn kan inte varit på och rtgmonitorn visade nog en populär TVserie ty alla utom marockanerna bara vandrade rakt genom. Ibland är det skönt att vara vit man. Kom ombord på färjan och möttes av en doft som indikerade Siljaline 1969 och inte rengjort sedan dess, urin/fekalier/cigarettrök/diesel i en ljuvlig symbios.

Nu var det åter dags för köande till den ensamma Polisman som skulle inspektera att man fyllt i immigrationspapperna korrekt och stämpla passet så att vi skulle slippa detta väl framme i Nador. Efter en timme var passet stämplat och då var det dags för den ännu längre kön för att få föra in fordonen i landet. Här satt en enorm herre i uniformsmössa och kedjerökte medan han i oändligt långsamt tempo behandlade ansökningarna. En fransk kvinna tappade tålamodet och började svära på franska åt honom varpå han arbetade demonstrativt ännu långsammare. Efter ytterligare 2h i kön var våra papper fixade och vi kastade oss i säng.

Dagens lärdom: Dont mess with marockanska myndigheter